Förlorarna

 
Våra andetag blir moln
Vilar som frost på våra sinnen
Av tiden fins inget kvar
Vi möter våran sista timme

Vi ser oss om i natten
Undrar vart känslorna tog vägen
Här inne fins inget kvar
Ingen mer passion som brinner

      Ditt blod i mina vener
      En önskan som blir lag
      Om vi förlorar
      Vad fins då kvar?

Våra andetag blir moln
Hårda ord blir svåra minnen
Av oss fins inget kvar
Om vi förlorar, vem vinner?
 

Superhjälte

 
This and the following poem is realy song lyrics I wrote which are heavily influenced by the Swedish rock act Kent.

Ett stort svart hål i mitt hjärta
Där rimfrosten ritar sina mönster
En kyla utan dess like
I det vaccum som är min själ
Tystnat har musiken
Den puls som höll mig kvar
Ett stort svart hål i mitt sinne
Kylan från en grav
Återstår endast
Ett gråtande, sårat barn

      Jag är ingen man av stål
      Jag är ingen superhjälte
      Åldras år för varje tår
      Varje sekundlång timme

      Jag är ingen man av stål
      Jag är ingen superhjälte
      Bara summan av en massa sår
      Ett ensamt suddigt minne
 

Fetish II

 
Nothing can touch the feeling
Of an accidental glance
When your lover wear her stockings
It makes you feel all warm
Your eyes caress the seaming
As she walk on by
She puts her hand upon her hip
And give a naughty smile
And then, as if she's lost all interest
She pulls up on her skirt
To adjust the garter strap a bit
A sight so beautiful it hurts
She gives me so much pleasure
And she plays the game so well
She's in truth perfection
From her I'll never stray
 

Interlude

 
Nothing is, nothing at all
Nothing was, not even a star
Suddenly broken, thrown a spell
Born a world, one not so pale
From nothing to nothing
There's something in between
A world of emotions
Yet unseen